adal

Igår kom vi hem från vår tripp till Tandådalen med massor av skidåkning. Det var jag, Anders, broder Martin samt kompis Kristina som var uppe. Bengt kom upp och sov en natt. Barnen var hos mormor och  morfar så det var helt barnfritt. Vilken skillnad att bara behöva bry sig om sig själv när man ska på med alla kläder, pjäxor samt skidor och när man sedan ska åka är det bara att kasta sig ut i de farligaste branterna. Hehe.
Jag provade alla färger utom dubbelsvart. Väggen, en dubbelsvart backe i hundfjället, såg inte så lockande ut, den lutar 45 grader rätt ner, trillar man i den är man väl helt kokt. Bengt kastade sig ut för Väggen på snowboard, jag missade dock detta men Kristina tyckte han såg ut som ett riktigt proffs. Anders var lite sugen på att skida ner för Väggen, men efter en praktvurpa på snowboard som resulterade i ett brutet revben, så vågade han inte då han var ganska mör i kroppen. Efter den vurpan var det ingen av oss andra som vågade hyra snowboard, vi höll oss till skidor och kom helskinnade hem. Martin gjorde också några vurpor men det var mest på plan backe....
Stugan vi hyrde var helt OK. Den var 30 kvm, men det var lagom för oss. Det var bara 100 meter till liftarna så det var bara att stiga i pjäxorna på morgonen och ge sig av mot liften. Det var molnigt nästan hela tiden, solen tittade fram ett par gånger. En eftermiddag var det väldigt blåsigt och det var en del dimma som flyttade sig över bergen. Men det gick att åka hela tiden. Det blev dock varmare och varmare, som varmast var det 6 grader och snön började smälta på topparna och marken under började att synas.